Kul att du tittar in hos oss, Familjen Fortmenfel!

Fortmenfel är ett "ordspråk" som har följ oss under hela vårt gemensamma liv. Ofta har saker hänt lite snabbt och när det då blir fel så är det bara att börja om. Den process som vi ska försöka beskriva här har dock inte varit snabb. Vi ställde oss i adoptionskö i januari 2008, och i november 2010 åkte vi till SydAfrika för att hämta vårt barn, Sebastian, resan har varit lång ändå har den bara börjat.

torsdag 13 januari 2011

Friskförklarad!

Nu har vi klarat av alla prover, läkarbesök och tandläkarbesök och det verkar som att en i familjen är skapligt frisk. Nu kan vi åka på öppna förskola och träffa andra barn utan att vara rädd för att sprida någon afrikansk bakterie. Så i morgon planeras ett besök på adoptionscentrums öppna förskola. Det blir roligt det!

Vi har även haft kärt besök av min mamma igen och då han varit hos oss några dagar vågade vi oss på att lämna honom med henne och förstärkningen fru Henriks och åka på kör BÅDA TVÅ, SAMTIDIGT!! Han had skött sig exemplariskt och somnat som en liten ängel.

Sebastians ordförråd utökas för varje dag, han snappar upp nytt varje dag och börjar säga en del ord tex lampa, mamma, hej. Vardagens bestyr underlättas oerhört när han förstår mer av vad vi säger till honom, ex påklädningen är inte längre ett krig. Skönt...

Det är full uppmärksamhet när både mormor och farmor kommer på besök och Sebastian njuter av det.



lördag 1 januari 2011

nyårsafton

Det nya året började med en lång vaknatt, vi har nu slutat med nattmaten vilket ibland leder till utdragna protester och svåra omsomningar. Pigga och glada välkomnade vi våra kära vänner som rasslade in 07.30 på morgonen för deldagande i traditionsenlig rävjakt och allmän avlastning. Själva firandet inleddes med korvgrillning vid lunch. Glada hundar letade korvbitar i snön, även vallhunden upptäckte sin nos till slut. Sebastian slapp söka i snön efter sin korv men med dubbla vantar på så är det svårt att äta själv.



Sedan bar det av till pulkabacken för lite lek, äntligen har vi ett barn med som gör att vi kan vara så barnsliga utan att andra tittar snett på oss...

Sebastian gillar att åka utför men tycker nog att det är roligast att ligga på alla fyra i pulkan och bli dragen uppför backen. Skönt med lite humana utetemperaturer så att det går att vara ute i snön.

Sedan åt vi fin middag, först bruchetta, sedan rådjurssadel med kantarellsås och till sist, kvällen hödjpunkt: flamberade pannkakor.
Vi funderade på att fira det sydfrikanska tolvslaget och skåla kl 23 i stället, för vi var inte pigga. Men vi härdade ut och kvart över tolv sov vi allihop!
GOTT NYTT ÅR!!!!