sista kvällen som "bara" två

Vi började dagen med en träff med Martie, som är den person som håller i alla de praktiska arrangemangen runt resor och boende osv. Vi pratade med henne om en del av det strul vi haft på hotellet och det faktum att vi bor ensamma här och inga andra par kommer förrän om två veckor. Detta möte resulterade i en ny frys och en timme senare fick vi besked om att vi i slutet av nästa vecka kan flytta upp till det hotell där de andra paren bor. Härligt!!

Sedan ägnades dagen åt lite sista minutenshopping inför morgondagen och lite bad i poolen. Väskan packas med vad vi tror kan behövas för att få kontakt med och underhålla en ettåring under en flygresa. Kameror kollas och laddas. Tänk om inte klockan ringer i tid....


Det är pirrigt och nervöst inför i morgon, vi blir upphämtade klockan 5 och kommer tillbaka med Sebastian någon gång på eftermiddagen, hej och hå, flyg och far!
Vi behöver alla positiva tankar i morgon, troligt vis blir mötet ca kl 10-11 så snälla, tänk på oss!!

Ikväll regnar och åskar det så nu är det riktigt kallt, vi sitter ute och huttrar eftersom inte nätet når till vårt rum. Vi får se om vi har tid och möjlighet att skriva i morgon annars kommer rapporten senare.

Elefantpuss!!

Idag blev vi hämtade klockan 8 för att åka till ett ställe där de rehabiliterade problemelefanter. Ca en timme bilresa väster om Pretoria. Solen sken redan från start och dagen blev mycket varm tack och lov för AC i bilar!!
Tomas knöt snabbt band med vår trevliga guide som jag inte minns vad han hette, de spelade båda gitarr och hade Gibson som favoritmärke. Vi fick mycket information om elefantens anatomi tex väger hjärnan ca 4 kg, den kan kissa ca 10 liter och dricka ca 100-150 liter om dagen!
Bra att veta.
Sedan fick vi komma i närkontakt med dessa gigantiska djur med en skötare vid vår sida fick vi känna och klämma på både snabel, fot och svans. "Vår" elefant hette Tambo, fick vi även gå med dem, med handen instoppad i snabeln, en häftig känsla att känna den varma andedräkten mot handen, snegla bakåt och se honom torna upp sig.

Vi fick också lära oss hur man flyr från en arg elefant nämligen att klä av sig ett plagg i taget för då går de efter doften och dödar kläderna först.

Det bästa var nog ändå elefantpussen, det kändes som om hela ansiktet följde med när han gjorde en kindsugning efteråt var vi blöta, leriga och lyckliga!

På vägen hem stannade vi och lunchade på en afrikansk marknad, men guuuud va gejer och vilka påflugna försäljare, jag fick säga till Tomas på riktigt, för trevlighetsministern skulle ju snacka med alla och det fanns många som ville prata och pruta.

Då vi kom hem var vi trötta och varma, vi slappade en stund under jakarandaträdet vid vår klorpool och provade sedan att laga mat i vårt rum, intressant, fortsättning följer....

Utvilade och pigga igen fick vi idag besök av vår kontaktperson Heidi. Då fick vi mer info om Sebastian, vad han åt för mat osv. En favorit var tydligen kycklinglever men det ska vi nog snart vänja honom av med.

Efter det gjorde vi en shoppinglista och drog iväg till Hatfield köpcentrum i närheten för att handla blöjor, mat och såpbubblor. När vi kom tillbaka till hotellet hade "reseledaren" Martie varit där och lämnat information bland annat ett brev:
(fritt översatt)

Kära mamma och pappa
välkommen till mitt fina land Sydafrika. Jag längtar och ser fram emot måndag när vi ska få träffas och starta ett helt nytt liv tillsammans som en familj.

Njut av den här helgen eftersom från och med måndag så kommer ni inte att få sova när ni vill längre!!
Jag kommer att ha åsikter om detta!!

XXXXXXXXX

Sibusiso (Sebastian)
(Jag är för liten för att skriva under själv)

A baby will make: love stronger,
Days shorter, nights longer, bankroll smaller,
Home happier, clothes shabbier,
The past forgotten and future worth living for.

Lite rörda blev vi då!

Vi har gott sällskap av Malin och Anders som kom hit samma dag som oss, i morgon ska vi åka på en elefant tur och gå på afrikansk marknad.

Ha det gott!

äntligen online från Sydafrika

Nu är vi äntligen på plats efter en lång resa, allt har klaffat, både vi och vårt bagage är på samma plats!

Vi åkte från arlanda 1400 och åkte via Munchen där vi väntade i 6 långa timmar men med kortlek , yatzy och sten sax påse så gick tiden ganska fort. Tomas är fortfarande sämst i världen på sten sax påse!!! dock ganska bra på yatzy...

Vi åkte sedan vidare strax efter 22 på kvällen åt mera mat, kalopps och rödkål, försökte sedan sova vilket inte var lätt, bland annat berodde det på den tjocke tysken som satt och fes illa hela natten. Tomas upplevde detta fenomen för första gången som drabbad!!


Vi blev mötta på flygplatsen och skjutsade till vårt hotell där vi nu bor helt solo, inga andra gäster än. Det är lite tråkigt så vi har bekantat oss ned ett par andra svenskar som är här i samma ärende som oss, det hotellet ligger alldeles nära.

Allt elektroniskt har krånglat med adaptrar och uppkoppling men med lite våld och att vi måste sitta utomhus precis utanför hotellets reception så har vi nu kontakt och har hunnit skypa med mamma Stina i Falköping.

Nu blir det nog natta, vi är rätt trötta.

Hörde rykten om att det var svårt att lägga in kommentarer, nu har jag med lite tur lyckats ändra på inställningarna så att man inte måste ha något konto eller liknande för att skicka kommentarer.
Så kommentera på bara!!
Idag jobbar jag (jenny) sista dagen på gaaanska länge, mycket märklig känsla.

70 årskalas

Nu är vi i Falköping för att fira min mamma som fyller 70 år och lämna Gimli som ska bo här i några veckor. Det har varit en annorlunda och stressig vecka så det är riktigt skönt att vara här och inte kunna göra något annat än att sova och äta överblivna festrester och en massa tårta.
Biljetter och boende är fixat, de flesta sakerna är inköpta och en väska är färdigpackad, samtycke från kommunen är klart, och försäkringskassa är påkopplad. Det som fortfarande är oklart är om vi ska flyga vidare till Port Elisabeth för överlämnade där eller om de flyger upp Sebastian till Pretoria, vi skulle fått besked i torsdags men det dröjer....

När man tittar ut i regnet och mörkret så är det inte utan att man längtar iväg av flera skäl!

Barnbesked!!!!!!!!!!!!

Äntligen har Aina från AC ringt och berättat om att vi ska bli föräldrar! På en MÅNDAG, rent statiskt ringer de bara på torsdagar och fredagar, så första kommentaren blev -Men det är ju fel dag!

Kaos, hjärnstopp, tårar och skratt delat med anhöriga och arbetskamrater som råkade vara i närheten.

Nu börjar den stora resan!

Vi har fått en liten pojke som fyller 1 år nu den 30 oktober. Vi åker till Johannesburg ons den 27/10 och kommer att vara där i tre veckor. Nu pågår det hektisk aktivitet med biljettbokning och köer till försäkringkassan. Fram tills att allt är klart och alla papper är definitivt påskrivna kommer vi att vara försiktiga med namn och bilder. Mor och farföräldrar har dock fått kort att sätta upp på kylskåpet, vi har även fått flera mycket seriösa namnförslag som mandela och sisu.... inte vet jag. Just nu så lutar det åt att det blir en Sebastian Börjesson.

Gårdagen firades med våra kära vänner som forfarande väntar på sina besked, tårta, blöjor champagne och naturligtvis cigarrer.

Ytterligare ett glatt besked kom här på kvällen när Tomas vann ett utrustat medicinskåp efter en fyndig slogan på förra helgens besök på en barnmässa.

Xylocain-hemmets 5-56!!

Får se om det blir bättre sömn i natt.

tjo hopp!