Blir de någonsin bruna igen?

Det närmar sig jul igen och det årliga pepparkaksbaket är avklarat. Med snöblask kommande på tvären utanför fönstret plockades kavlas och förkläden fram. Prinsen gillade att mjöla och lilla sessan ville mest äta degen... Vi fick i alla fall ett rejält lass med pepparkakor i olika former. En mycket mysig dag med nöjda glada barn och trevligt sällskap.

Vi firade även att allt papperstrassel har löst sig för våra vänner som är i afrika just nu. Vi kommer att stå där på arlanda allihopa med våra bruna barn, äntligen är alla i mål! Vi har haft ett otroligt stöd av varandra i vår lilla afrikagrupp, utan dem hade denna ovissa väntan på barn varit fruktansvärdt mycket värre. Vi har i alla fall kunnat haft mycket kul emellanåt och även kunna frustrera av oss när det behövts. Vi har blivit vänner för livet, vi har delat varandras väntan och nu är alla snart hemma!!

Nöjd mormor som även fått låna en liten Sessa att ha i knät.

Går det att få honom brun igen???