Kul att du tittar in hos oss, Familjen Fortmenfel!

Fortmenfel är ett "ordspråk" som har följ oss under hela vårt gemensamma liv. Ofta har saker hänt lite snabbt och när det då blir fel så är det bara att börja om. Den process som vi ska försöka beskriva här har dock inte varit snabb. Vi ställde oss i adoptionskö i januari 2008, och i november 2010 åkte vi till SydAfrika för att hämta vårt barn, Sebastian, resan har varit lång ändå har den bara börjat.

lördag 25 december 2010

Julafton

Julafton började med ett trauma för Tomas: skjorta och väst, vääldigt många knappar att knäppa.

Vi kom i alla fall i väg till kyrkan och samling vid julkrubban. Det var en speciell känsla att sitta där med Sebastian och lyssna på välkända julsånger.


Vi satt längst fram och Sebastian kröp fram och lyssnade intensivt när pastorn gjorde ett julspel tillsammans med barnen som var där. Han skötte sig bra och lyckte att det var härligt med all musik och så fanns det ju en stjärna som snurrade!!


Efter kyrkan åkte vi hem och där i köket stod svärmor och lagade julmat. Mycket mat och mätta blev vi!

Här sitter Sebastian i "farmor Maggies" knä, det skiljer 95 år mellan dem! Vilket inte tycks spela någon roll, de kom bra överens ändå.







Och så äntligen så kom TOMTEN!!
Sebastian blev inte alls rädd utan tackade snällt i hand för presenterna och satt en stund i tomtens knä. Efter att ha ätit julgröt på kvällen så slocknade han som ett julljus!!


söndag 19 december 2010

Växasäng

Nu har min kära mamma åkt hem efter en härlig vecka, vi har handlat och pysslat som vanligt men framför allt har Sebastian och mormor njutit av varandras sällskap, de har något särskilt. Det blev tomt när hon åkte men vi tror att hon snart kommer tillbaka. En av de saker som vi fixade med var växasängen som är specialbeställd av en god vän.
Vi har målat den och stämplat små händer som dekoration. När Sebastian såg dem satte han direkt sin hand emot för att jämföra. Det dröjer nog ett tag innan han sover själv i sitt rum men den är fin att se på och fungerar bra som en soffa så länge.
Jag har även provat på en ny frisyr, lite mer organiserade piggar, på bilden kan man ana ett rutsystem. Som tur är så är han inte håröm utan finner sig i att jag är och tvinnar hans hår så fort han kommer inom räckhåll. Framifrån får jag dock lite associationer till ödlorna i serien V med en rad horn på skallen, ja ja vi får väl se hur det blir.
Idag har vi hämtat julgranen och haft diskussioner om när man får ställa in och klä den. Tomas vill göra det direkt men jag är van att vänta tills dagen före julafton. När är det "rätt" dag??
Jag vet inte vem som kommer att ställa till med mest bekymmer med granen, Sebastian eller katten Torsten. Torsten brukar ta sats och rusa in under mattan vilket leder till stort gransvajj, vi fick tipset att binda fast grantoppen i taket, så får det nog bli om vi inte ska vakt i stället för bock vid granen. Vi njöt lite av den fluffiga nysnön, Tomas drog Sebastian i pulkan, desto fortare, desto roligare!
I morgon ska vi till falu lasarett och prova på att lungröntga Sebastian som sista delen i alla medicinska undersökningar som skall göras, det ska bli intressant att se om han kan vara still på kommando så länge...

tisdag 14 december 2010

Spring i benen


Idag har Sebastian på riktigt kommit på vitsen och nöjet med att gå i stället för att krypa. Han är dock inte alltid så noga med att någon är beredd att ta emot honom, så det blir en del vurpor.
Han kände väl igen mormor och njuter av hennes fulla uppmärksamhet, de kommer mycket bra överens och det syns att de gillar varandra.
Vi har varit på första kupolenbesöket idag, otroligt att det är fullt med folk redan klockan 11 en vardag. Det blev en del julklappsinköp och en del är ju svåra att vänta med att öppna. Frågan är vem som har roligast med tältet, far eller son?


måndag 13 december 2010

Lucia


Idag är det Lucia och vi blev lussade av våra trevliga grannar, Sebastian tyckte att det var kul. Framför allt var han intresserad av Ellas alla ljus som hon hade i håret!!
Helgen har annars varit lugn, vi försöker sova ikapp så mycket vi kan eftersom nätterna fortfarande är kämpiga. I natt lurade jag Sebastian så jag skulle blanda till hans mjölkflaska så valde jag fel fack i vällingdoseraren och han fick en flaska ljummet vatten, han verkade dock tycka att det gick lika bra. Dagarna rullar på, vi är i stallet, går promenader och Tomas har varit i väg och tomtat på julbord. Vi får också besök av nära och kära med jämna mellanrum. Idag har Siv och Hans varit här med kläder till Sebastian som de köpt i Saudiarabien, det är inte dåligt! Det är härligt med alla besök som vi får, de uppskattas verkligen.


Jag har börjat samla bilder till den första återrapporten som ska vara inskickad första januari. Det finns regler för hur de ska vara, naturligtvis. Inga blöjbilder och inga blider på barn som tex hjälper till att baka för att det inte ska misstolkas som barnarbete. Det ska vara glada, kärleksfulla bilder som gärna får vara tagna i kyrklig miljö, så nu börjar administrationen igen...

Nu har jag varit och hämtat mamma som kom med tåget, Sebastian sover nu så det ska blir spännande i morgon och se om han känner igen henne. Han vet vem hon är när de "pratar" i telefon eller skypar, han lyssnar intensivt till hennes röst så jag tror nog att han kommer att känna igen sin mormor.

torsdag 9 december 2010

barnsång och gratulationer

Nattens rapport:
21.15: flaska nr 1
01.15: flaska nr 2
03.30: flaska nr 3
05.00: katten spyr
06.00: Tomas klocka ringer
06.45: Sebastian vaknar med blöjan full av bajs.


Grattis på födelsedagen, Jenny!

Här kommer lite blandade bilder från vårt första besök på barnsång, heldagsbakande och föllsedagsfirande. Bästa presentan var att Sebastian tog sina första steg utan stöd!






tisdag 7 december 2010

Läkarbesök och nya traditioner

Nytt liv innebär nya, mycket viktiga traditioner. Melodikrysset! Här i trevligt sällskap med Jennie och Mattias. Alla medel är tillåtna, google och track-id är bra redskap i detta skapande. Framför allt ska det finnas kaffe och mycket duppa. Jag har äntligen tagit mej upp på hästryggen igen, det känns väldigt bra att komma igång igen, lite ringrostigt var det men det släppte snart nog. Sebastian har nu varit med till stallet och träffat och klappat Aragorn, han var inte alls rädd för honom så det blir nog en ryttare av honom vad det lider.

Vi har nu äntligen klarat av det obligatoriska läkarbesöket. Han är nu undersökt på alla ställen och Doktorn tyckte att allt verkade helt ok och att han helt normalt utvecklad för sin ålder. Skönt att höra, trots att vi inte varit särskilt oroliga.
De tog en massa prover från alla möjliga ställen på kroppen på Sebastian, detta accepterades tåligt. När de försökte hitta kärl att sticka honom i (inte lätt med mörkbrunt skinn och lite hull) så åt han Mariekex och sjöng "Helan går" med sköterskan, jag tror att han kan tänka sig att gå dit igen.

Vi fick lite hemarbete, avföringsprov och urinprov. Hur får man en ettåring att kissa i ett rör????!!
Jo, man sätter honom utan byxor på matstolen, börjar stuva in mat och sätter en kopp under stolen när det börjar strila på golvet. Så brevid mjölken i kylskåpet finns nu både kiss och bajs. Underbart!!

fredag 3 december 2010

Jag har fått klagomål på att jag skriver här för sällan numera. Jag får väl försöka bättra mej men det är oftast minst två viljor om vem som ska hantera tangentbordet och eftersom Tomas börjat jobba så har jag ingen avledare. Lille nyfikne klåfingret vill ha alla saker som jag håller i, utom när det handlar om att ta på kläder. Påklädning är den största anledningen till de små krig som utbryter på korpralvägen ibland, vi har varit vana vid att vara utomhus i bara shorts och nu ska lager på lager på. VANTAR måste klassas som barntortyr om jag tolkar Sebastians signaler rätt.


Vi satsar lite mer på inomhusaktiviteter i stället, en gunga har skruvats upp till stor förstjusning för samtliga inblandade. Vi har fått många nya leksaker och fina kläder från många håll, stort tack till alla!!
Tomas har ju börjat jobba men han är hemma och äter lunch varje dag, han möts i dörren av två fyrbenta som kommer sladdande, en skällande och en förtjust skrikande, ingen tvekan om att han är efterlängtad.
Vi försöker göra någon utflykt varje dag för vi får myror i brallorna båda två annars. Idag har vi varit på mitt jobb och hälsat på,det var roligt, Sebastian blev alldeles stissig av all uppmärksamhet. Roligt var när stafettläkaren från Eritrea lutade sig över Sebastian och sa: Jag är också från afrika förstår du. Jag tror att han förstod precis...