Jag har fått klagomål på att jag skriver här för sällan numera. Jag får väl försöka bättra mej men det är oftast minst två viljor om vem som ska hantera tangentbordet och eftersom Tomas börjat jobba så har jag ingen avledare. Lille nyfikne klåfingret vill ha alla saker som jag håller i, utom när det handlar om att ta på kläder. Påklädning är den största anledningen till de små krig som utbryter på korpralvägen ibland, vi har varit vana vid att vara utomhus i bara shorts och nu ska lager på lager på. VANTAR måste klassas som barntortyr om jag tolkar Sebastians signaler rätt.


Vi satsar lite mer på inomhusaktiviteter i stället, en gunga har skruvats upp till stor förstjusning för samtliga inblandade. Vi har fått många nya leksaker och fina kläder från många håll, stort tack till alla!!
Tomas har ju börjat jobba men han är hemma och äter lunch varje dag, han möts i dörren av två fyrbenta som kommer sladdande, en skällande och en förtjust skrikande, ingen tvekan om att han är efterlängtad.
Vi försöker göra någon utflykt varje dag för vi får myror i brallorna båda två annars. Idag har vi varit på mitt jobb och hälsat på,det var roligt, Sebastian blev alldeles stissig av all uppmärksamhet. Roligt var när stafettläkaren från Eritrea lutade sig över Sebastian och sa: Jag är också från afrika förstår du. Jag tror att han förstod precis...