Kul att du tittar in hos oss, Familjen Fortmenfel!

Fortmenfel är ett "ordspråk" som har följ oss under hela vårt gemensamma liv. Ofta har saker hänt lite snabbt och när det då blir fel så är det bara att börja om. Den process som vi ska försöka beskriva här har dock inte varit snabb. Vi ställde oss i adoptionskö i januari 2008, och i november 2010 åkte vi till SydAfrika för att hämta vårt barn, Sebastian, resan har varit lång ändå har den bara börjat.

lördag 27 november 2010

En vecka hemma.


En vecka med mycket nytt för oss alla tre, SNÖ!! Första pulkaturen avklarad, Sebastian satt i pulkan och drog handen i snön som för att känna efter vad det konstiga kalla var för något. Det är lite byssligt med alla kläder som ska på, Gimli har nästan kissat ned sig innan vi kommer iväg.
I början vad Sebastian rädd för Gimli, nu är han bara det lite när passar, idag har han kastat bollar till honom som Gimli glatt hämtat.
Man skulle kunna tro att vi nu skulle kunna vara hemma och ta det lite lugnt men ännu ett administrativt kapitel har startat. Bortsett från alla kontakter med försäkringskassan. Så ska papper kopieras och skickas åt alla möjliga håll. Tack och lov att mormor stannade kvar några dagar så att vi kunde ägna tid åt dessa måsten. Vi har tex varit på skattekontoret och registrerat en "invandrare". Sebastian roade sig med att fastna i en pall medans vi väntade på vår tur. Så har vi fått datum för de återrapporter som både vi och kommunen ska skicka ned till SA den första ska vara inne 1/1-11 så det är bara att sätta igång igen... Annars har veckan rullat på, det har varit lite upp och ned med alla rutiner så lite är det som att börja om från början med krångel med mage, mat och sömn. Det senaste är att det barn som bara åt välmosad mat vägrar att äta mosad mat. Han äter bara små bitar som han pillar i sig själv med fingrarna. Det blir inga stora portioner men han har ju lite veck och gropar att ta av.
Det har också varit mycket bus och lek, en del besök har vi haft. De mest uppskattade är de när det kommit barn med. Då skiner Sebastian upp som en sol, det är tydligt att han saknar detta, att leka med andra barn. Han var också mycket fascinerad av att det fanns barn i en annan färg än hans. Vid det första mötet kände han på deras hår och var förundrar över att de rosa människorna även fanns i storleken small.

2 kommentarer:

  1. Va härligt att ni är hemma igen!! Förstår att Sebastian är förskräckt över allt det vita kalla som finns här.....

    SvaraRadera
  2. Ja, kära hjärtanes! Jag hör er prata när jag läser denna ljuvliga blog och undrar om jag har något rosa lagomt litet och socialt att erbjuda, börjar nästan att bli för gammalt.
    Ha det riktigt fortsatt bra!
    mvk
    Fia

    SvaraRadera