Återseende

Vi har nu haft ett par dagar med gränstestning och utmaningar. Det växlar snabbt mellan glada skratt och ilska över att få sitta själv på golvet i 5 sekunder, då kan hårtestar och glasögon fara åt alla håll. Blöjbyten blir vid dessa tillfällen en stor fasa och utmaning, tack och lov för ett ordentligt skålat skötbord. Sebastian har nu också visat en vilja att få äta själv och vi funderar över olika typer av inplastningskläder ffa till hans hår som helst inte ska tvättas mer än 1 gång per vecka. Hela han är som en karta över dagens olika maträtter men tänk va härligt att få sitta och kleta med händerna i maten, så där så att det sipprar mellan fingrarna. Efter att ha studerat detta under av hygien funderar jag en del över varför det är så noga med att koka nappflaskorna. Under dagen fick vi besök av ett norskt par som fått ett barn från samma barnhem som Sebastian, en flicka som är några månader äldre men enligt personalen hade ofta lekt ihop och verkat tycka om varandra. Först tittade de bara på varandra länge och undrande som om det var svårt att få ihop bitarna i detta konstiga livspussel. De fick sedan sitta på en filt och då verkade det som om de faktiskt kände igen varandra och lekte fint. Det var rörande att se, vi bytte adresser med varandra och ska försöka hålla kontakten, vem vet, de kanske vill ha kontakt när de blir äldre, de har ju delat en liten del av sina liv.

I morgon väntar ett besök på Pretoria Zoo, det ska bli kul!