Sovmorgon!

Idag sov Sebastian till kvart över sju!! Då hade jag hunnit vara vaken en timme och undrat om det var nu något fel på honom. Mornarna är annars en höjdpunkt, Vi vaknar av att han står i sin säng och när han fått kontakt utbrister han i ett högt, lyckligt och lite hest HHAAAAA. Jag gör naturligtvis min egen tolkning men det känns som om han varje morgon är glatt överaskad över att vi fortfarande är kvar. Då får han komma över i vår säng en stund och råmysa innan den stora morgonhungern slår till. Förmiddagen ägnades åt att hoppas att Heidi skulle ringa och säga att pappren var klara, förgäves. Hon följer dock med oss till ambassaden på måndag för att förklara läget. De kan inget lova men tror att det ska ordna sig.

Sibu är mycket nyfiken och undersöker allt inom räckhåll, här tittar han i ett exemplar av "föräldrar och barn" för att se om vi gör rätt. Det har varit riktigt varmt idag och eftersom Sebastian gillar vatten så fick han provbada men han vart lite feg och ville mest sitta i pappas knä och titta på de andra som stimmade desto mer. Det var ju första gången, vi räknar med värme i morgon med så då provar vi igen.

I kväll åkte ett av de danska paren och vi har förhoppningsvis bara en vecka kvar. Det kommer nytt folk i helgen och nu är det vi som är veteraner och vet vart allt finns, vart man ska gå osv. Vi kan lura dem till andra ändan av Pretoria he he he...

Det är skönt med alla de andra paren här, vi pratar om saker som händer med barnen, vad de gör, inte gör och hur de reagerar i olika situationer. Det är ett genomgående drag hos dessa barn att inte gråta när de slår sig, det har väl inte gett någon effekt. Sibu drattar ju på ändan bra många gånger på en dag när han ska stå och gå och hålla balansen. Han blir bara tyst och stilla om han bonkar i lite rejält, gråter inte. Det är lite läskigt, vi vet ju inte om det gör ont i honom.

Många funderingar finns.