Gårdagen var som sagt crazy, vi gick upp kl 4 på morgonen och blev upphämtade av Heidi kl 5. Flygresan gick bra och mycket nervösa och spända kom vi till Port Elisabeth kl 8. Vi åkte till Baby house och fick först träffa förståndaren som gick igenom alla hans rutiner och vad han gillar att göra och äta osv, vi filmade allt för vi var inte så jättefokuserade. Hon hade förberett ett album med bilder från hur han blev hittad och hur hans första år har varit, det fanns hälsningar från alla hans vuxna, mycket kärlek men alldeles för lite tid för varje barn, det fanns ca 12 barn i blandade åldrar.

De hade förberett Sibu (nytt smeknamn) i kläder som var från hans folkslag Xcosa (med ett klickljud)!! Orange byxor och tröja och sandaler med orange fjädrar på, mycket fin. Om han inte växer ur dem så kan det bli dopkläder.

Han hamnade hos mej först och var mycket nyfiken på Tomas som hade ballonger med sig. Vi fick vara på barnhemmet ca en timme innan det var dags för återresan mot Pretoria, Sibu fick många lyckönskningar från sina sköterskor.

Hon som skjutsade oss till flyget hette Olga, hon var ingen vidare chaufför, Sibu satt i mitt knä i baksätet och vi höll hårt i oss allihop. Efter en snabblunch och lite souvenir shopping på flygplatsen var det dags för en liten flygtur. Starten gick bra men sedan visade Sibu sina röstresurser och de flyttade oss fram till buissnesclass där vi fick härja fritt en stund och sedan sov han genom resten av resan och även landningen. Tack och lov för hygglig flygpersonal!!
Väl hemma petade vi i oss lite mat och försökte sova en stund men det var inte helt lätt för någon av oss, Sibu hade under hela resan varit som klistrad vid mej men började nu även acceptera att Tomas höll honom. Sibu slocknade till slut kl19 och sov sedan till och från med lite avbrott för mat och annat. Vi sov inget alls!

Det visade sig också att han är förkyld, hostig och febrig så idag har vi varit hos doktorn och genast fått antibiotika och tre andra mediciner att ta fyra gånger om dagen. Efter det blev livet lite lättare och den verklige Sibu börjar mer och mer visa sig trots att han ofta måste "tanka" tröst hos oss. Dagen höjdpunkt blev när Anders, Malin och deras Melvin kom och hälsade på. Sibu har nog saknat de andra barnen, det är ju lite ensamt och tyst med bara oss.
kram för idag!