Kul att du tittar in hos oss, Familjen Fortmenfel!

Fortmenfel är ett "ordspråk" som har följ oss under hela vårt gemensamma liv. Ofta har saker hänt lite snabbt och när det då blir fel så är det bara att börja om. Den process som vi ska försöka beskriva här har dock inte varit snabb. Vi ställde oss i adoptionskö i januari 2008, och i november 2010 åkte vi till SydAfrika för att hämta vårt barn, Sebastian, resan har varit lång ändå har den bara börjat.

fredag 5 november 2010

Helan går...


Idag har det varit en behaglig dag utan några måsten alls, bara att umgås och försöka förstå varandra, det går faktiskt bättre och bättre. Tyvärr så verkar krabaten vara lik mor och blir snabbt ilsken och osamarbetsvillig utan mat men det går också lika fort över tack och lov.
Vid domstolen igår fick vi veta att en av anledningarna till att Sibu matchades med oss var att jag är arbetsterapeut, han har bedömts av en sådan där här nere och de kom fram till att han var lite sen i förhållande till sin ålder och därför skulle han nytta av en arbetsterapeut som mamma. Min erfarenhet inom rättspsykiatri kommer säkert till stor nytta här! Min mycket opartiska bedömning är att han nog har varit understimulerad för bara att se den utveckling han gjort de här dagarna och hur snabbt han härmar och lär sig nya saker är helt otroligt. Men när jag rannsakar mej själv så har jag nog redan börjat med lite ADL-träning så nu håller han tex för det mesta sin flaska själv när han dricker, det kommer att bli synd om detta barn, allt ska han få göra själv.
Även Tomas tycks behövs lite ADL-träning, för så här kan det bli om byxor tas på från fel håll!

Sebastian har också visat sin musikaliska ådra och i Pretorias kvarter kan man nu höra de första tonerna på den svenska klassikern "helan går" på ettårsspråk, sällsynt rent och vackert!

Hatten av för idag!

6 kommentarer:

  1. Fantastiska bilder, blir varm i hjärteroten:)

    SvaraRadera
  2. Sebastian ser ut att verkligen njuta av tillvaron tillsammans med mamma och pappa. Säkerligen kommer han att komma ikapp och gå om sina jämnåriga i utvecklingen med tanke på vilken envishet mamma har och vilket tålamod pappa har. Vilken lycka för honom att just ni två blev hans föräldrar. Det var helt enkelt meningen!
    Kramar Annika och Pelle

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att ni fick höra en av anledningarna till matchningen. Och en så bra och relevant anledning också!
    Jag håller med Annika, det kommer att bli så bra!
    Men ni kanske ska börja funderar på andra godnattvisor.... :-p

    SvaraRadera
  4. Så roligt att få följa med er på den fantastiska resan!!!! Ni är så fina alla tre!!!! Fast lilla Sibu är förståss allra sötast....puss o kram

    SvaraRadera
  5. Min son är uppväxt med Onkel Kånkels låtar och han tycks inte ha tagit någon större skada;)

    SvaraRadera
  6. Anna fick en CD med barnvisor av er när hon föddes. Kanske vi ska ge tillbaka den... Eller så fortsätter ni den repertoaren ni gör så blir han kung på kårfesterna. ;)
    Kram

    SvaraRadera