Sibubus

Man kan tro att vid adoption så missar men hela den första utvecklingsdelen, i vårt fall har vi fått snabbversionen. I måndags var Sibu en som en självhäftande liten groda som grät när han inte hade kroppsskontakt. Idag är det en ganska vanlig ettåringsmarodör som har flyttat in. Han flinar hela tiden, slänger saker omkring sig, reser sig mot allt han ser och försöker gå några steg. Dessutom snattrar han obegripligheter hela tiden en riktig clown/flinis.
Helt underbar!!
Viss motstridighet inföll dock när stora clownvisningen startade vid nattningstid, men mamma vann, ha!
Idag har han även provat att åka vagn, han skrek som besatt medans vi satte fast honom sen vart det knäpptyst när det började röra sig, han har nog inte provat detta förr, skönt att det gick bra för han är tung att bära omkring på. Vi börjar utveckla babianarmar.

I morgon ska vi upp tidigt igen för då ska vi till domstolen i Johannesburg för att svara på frågan om vi verkligen vill ha detta barn som vårt, ingen svår fråga att svara på!!
Klart vi vill, han har alltid varit vår på något vis.